Bärverk

Ett bärverk består av bärprofiler, upphängningsanordningar och fästdon. Bärverket har en bärande huvudprofil med stabiliserande tvärprofiler och väggprofiler för anslutning mot vägg: 

Bärprofiler:

• Huvudprofiler: De pendlas ned från bjälklaget eller ovanliggande innertak.
• Tvärprofiler: Fästs i eller vilar på huvudprofilerna och binder ihop bärprofilerna till ett nätverk, som undertaksplattorna sedan monteras i.

Väggprofiler:

• Kantprofiler (L-profiler och skuggprofiler): De monteras längs väggarna vid dikt och nedpendlat undertaksmontage.

Andra exempel på typer av profiler:

• Ventilationsprofil: En bärprofil som även fungerar som ventilationsdon, tilluftsdon eller tryckutjämnare mellan rummet och mellantakets utrymme.
• Integrerad profil: Bärprofil med inbyggd belysning, högtalare eller liknande.

Profiler finns i en mängd utföranden i olika bredder, längder, former, tvärsnitt och ytskikt.

Utformningen av ett bärverk för undertak baseras på den undertakskonstruktion som valts. Undertakskonstruktionen är framtagen med hänsyn till de krav och förutsättningar som gäller. Det kan vara allt ifrån vilka undertaksplattor som valts, lokalens beskaffenhet, om utrymmet ovan undertaket ska användas till installationer och mycket annat.

• Ett bärverk kan vara synligt nedifrån, delvis dolt eller helt dolt. Det är undertaksskivans kant som bestämmer utseendet. Undertaksplattorna kant ska alltså motsvara bärverksprofilernas utformning. 
• Vid ett fast montage av undertak används i regel bärverk i form av stålprofiler. 
• Vid ett montage som ligger dikt an innertaket behövs inget bärverk. Vid en sådan lösning limmas eller skruvas undertakskivorna fast direkt mot underlaget.

Modulmått

Under­taks­plattor tas ofta fram i standard­format, s k modul­mått, som 600 x 600 mm och 1200 x 1200 mm. Modul­måttet gör det enkelt att integ­rera armat­urer och liknande i och med att de också tas fram i samma standard­format för att passa samma typ av bärverk.

Man brukar skilja på synligt och dolt bärverk.

• Synligt bärverk: Bärprofilerna är oftast T-profiler, där man kan montera undertaksskivor och liknande utan särskild fästning.
• Dolt bärverk: Bärprofilerna består oftast av T-, Z- eller D-profiler. De döljs av undertaksskivornas kanter som t ex kan vara C-, D- eller F-kant.
• Frihängande undertak: Kan utgöras av synligt eller dolt bärverk och avslutas oftast med en U-profil.

Bärprofiler kan se olika ut för olika undertaksystem. De kan ha formen av t ex ett T, U eller Z. Z-profiler brukar t ex användas vid diktmontage.

T-profil

T-profilen är den vanligaste förekommande bärverksprofilen och passar till de flesta kantprofiler. Den ser som ett upp-och-nervänt T. 

Undertaksskivan placeras på de bärprofilens vingar, dvs T:ets tak, som även kallas flänsar. Standardmåttet på dessa är 24 respektive 15 mm. T24 används framför allt för tyngre undertak. 

När huvud- och tvärprofiler monterats och skapat själva bärverket skapas modulmåtten på 600 x 600, 1200 x 600 eller 1200 x 1200 mm.

A24: Beteckningen för en undertaksskiva med kant A för montering på bärverksprofil med bredd 24 mm

A15: Beteckningen för en undertaksskiva med kant A för montering på bärverksprofil med bredd 15 mm

I byggbranschen namnges plåt- och stålprofiler efter den bokstavsform deras tvärsnitt får. Här följer några exempel på undertaksprofiler:

Se även: Kantutformning

Som du kan se skapar de olika kantprofilerna tillsammans med undertaksskivorna olika distinkta utseenden. 

• Den bärande profilen kallas för huvudprofil (och ibland för primärprofil
• Den stabiliserande profilen kallas för tvärprofil (och ibland för sekundärprofil)
• Samlingsnamnet för huvudprofiler och tvärprofiler är bärprofiler
• Väggprofilen som ansluter mot vägg kan bestå av t ex en L-profil eller skugglist
• En avslutande kantprofil på ett frihängande undertak kan bestå av en U-profil